Igår (måndag) jobbade jag på Precis Reklam, tidningsproduktion.
Började jobba kl 08 och slutade kl 23! Skapligt långt pass.
Men en tecken på att jag vet vad jag vill jobba med är att jag inte
tyckte att det var det minsta jobbigt eller långtråkigt eller så.
Jag trivs så bra med det jag har utbildat mig till. Nu är det bara
att försöka hitta ett jobb. Och påtal om jobb ska jag på möte
med arbetsförmedlingen imorgon kl 12.15 så får vi se vad som
händer på jobbfronten efter det.

Hur som haver så satt jag på helspänn påväg hem från jobbet.
Tycker inte om att det är så mkt älg vid vägen. Så har jag en last-
bil med släp precis bakom mig som ligger FÖR nära, vafasen.

Om det springer upp en älg eller något djur och jag måste tvär-
nita eller väja så har väl en stor långtradare lite längre broms-
sträcka än 5-10 meter. Idiot. Han hade mosat mig.

När jag väl kommer hem och parkerat bilen på gården som förövrigt
är kolsvart och tyst så inser jag att nyckeln som jag hade lagt
i gropen under handbromsen har åkt in i skarven och under plast
och matta. Fick slita upp plasten så mycket som det gick för att
kunna lirka in handen. Rev mig som satan men fick upp nyckeln
efter många försök. Sen hade batteriet på mobilen strejkat också.

Och sen grädden på moset barra.

När jag kikat lite på tv och släcker lampan för att sova så hör jag
hur någonting springer och krafsar och låter i sovrummet eller
inne i väggen i sovrummet. Men det lät som om det skulle kunnat
komma från sängen. Jag löpte ut och stängde dörren.



Tänkte att jag skulle gå upp och sova på Linneas rum och när jag
då går förbi kylskåp & frys med brödskåp över så hör jag hur ett
djur sitter och knaprar inne vid knäckebröden.

RÅTTOR OCH MÖSS.

Jag sov på Linneas rum , men idag vet jag inte vart jag ska ta
vägen eftersom kidsen ska sova här med mig =)

Jag tycker det är så obehagligt. Jag vågar inte ens gillra en fälla.
Jag blir äcklad och ryser bara av tanken. Jag vill inte ens öppna
luckan till brödskåpet.

TOBIAS!! KOM HEM FRÅN JAKTEN! <3

Längtar till imorgon. Verkligen.
Det här är inte min vecka.